Tyvärr är det så och det är skönt att bekänna för sig själv.
Intellektuellt vet jag ju hur illa det är med socker, hur ont det gör oss.
Men finns det godis i huset, så äter jag det. Rubb och stubb. Till och med barnens, om de har fått en tablettask eller något liknande som lördagsgodis eller på kalas. Skamlöst är bara förnamnet.
Balans är svårt för en sockerjunkie, så det bästa är att inte ha något hemma som man kan nära det slumrande sockermonster som bor i min kropp. Utan näring håller det sig lugnt, men ger man det lillfringret så tar det hela handen. Armen. Torson. Ja, faktiskt hela kroppen, för att vara sanningsenlig.
Det enda som får finnas här hemma är mandelkubb och M&M. Det är två saker jag tycker är direkt motbjudande. Som "tur" är tycker Henrik att det är toppengott en kväll då han vill busa till det lite (och ja, han kan ta en liten skål M&M mysa i soffan med den, och sen vänta en hel vecka eller två tills han tar nästa lilla treat! Hur är det möjligt??!)
Tyvärr kan man inte äta hämningslöst av Råsmart godis heller, även om det innehåller fibrer, antioxidanter, mineraler, fina fetter och protein och således är rena hälsokuren, i moderata mängder. Men socker är alltid socker, oavsett om det kommer förpackat som en torkad aprikos eller en seg råtta, så även Råsmart godis i för stora mängder kan väcka sovande sockermonster, tyvärr.
Just nu gör jag massor av godis här hemma, för att finjustera recept inför min kurs nästa vecka.
Och sockermonstret har vaknat...
Den här gjorde jag igår kväll - och den går inte av för hackor:
Råsmarta kokosbollar
1 dl hasselnötter
2 dl kokos
1 dl dadlar
1 dl bruna aprikoser
lite vaniljpulver
2 msk kokosfett
Kokos att rulla bollarna i.
Mixa allt till en jämn smet. Rulla till bollar i kokos. Njut.
Bild? Finns inget kvar att fota...
/Ulrika
PS. Om någon tycker att jag är fet, så säger jag bara: Arbetsskada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar