Skriv dina egna kostråd!

Vem ska man tro på? LCHF-gänget som tycker att man ska leva på massor av animaliskt protein och fett plus grönsaker som växer ovan jord, men ytte pytte lite kolhydrater, dvs ingen frukt, inget bröd, inga baljväxter, inga rotfrukter? 

Eller ska man tro på Raw food-gänget, som tycker att maten är bäst när den är helt baserad på vegetablilier, som inte värmts upp? Det vill säga man äter groddade baljväxter, nötter, grönsaker, jucier, frukt.

Eller ska man hänga på den gamla goda tallriksmodellen, dvs 1/2 grönsaker, 1/4 kolhydrater (pasta, ris, potatis osv) och 1/4 protein (kött, fisk, kyckling, ägg).

Stenålderskosten då, utan mjölk, socker och spannmål, med med mycket frukt, nötter, frön, kött, fisk, bär, grönsaker?

Ska man äta massor av fett och protein eller ska man låta kolhydrater vara huvudrollsinnehavaren på tallriken?

Eller ska man prova sig fram vad som passar bäst för just mig?

Här kommer en liten uppmaning:

Prova minst två dagar på strikt stenålderskost, sen två dagar på strikt vegankost. Därefter två dagar på LCHF (om du klarar massor av mejerifetter) och eventuellt två dagar på raw food, om du klarar att få i dig protein i form av groddade baljväxter. Annars är nötter och frön en hygglig proteinkälla också. Prova dessutom att äta mer fett (nötter, avokado, kallpressade oljor) och protein än du vanligen gör under ett par dagar, och sedan ett par dagar med mer kolhydrater.

Två dagar är en kort tid, men du kommer att få en hint huruvida det passar din kropp eller inte.

Prova. Känn efter. Lägg märke till vad som händer i kroppen. Hur funkar matsmältningen? Hur känns energinivåerna? Hur länge håller du dig mätt? Hur smakar maten? Hur påverkar det sömnen och träningslusten? Händer det något annat spännande i kroppen?

Genom att prova dig fram kan du upptäcka att du kanske mår bättre av att äta på ett annat sätt än du brukar och på sikt blir du din alldeles egen hälsoexpert som vet vad som funkar för just DIG.

För vi är olika. Respekt för det. Och därför är det så synd att förespråkare för olika kostråd ibland låter oss tro att det är one size fits all som gäller. Men det som får en person att hålla sig mätt och på topp kanske ger mig sockersug och energidippar. Och det som ger en person lugn mage, kanske gör mig uppsvälld och pruttig.  Det som gör dig lugn och skärpt, kanske gör mig aggressiv och irriterad. Och vad som passar märker man först efter att man provat sig fram.

Så prova. Experimentera med det du har på tallriken. Bryt vanor och bli klok på din egen kropp! Hör gärna av dig och berätta om eventuella upptäckter, jag är väldigt nyfiken på vad ni upplever och vill gärna skriva mer om detta med individuella kostråd, så all input är värdefull!

Kram

Ulrika

Lakrits och choklad till frukost

Låter det Råsmart? Nja. Men det är det faktiskt. I morse fick vi hallon- och lakritssmoothie till frukost, men raw cacao nibs, det vill säga små bitar av obearbetad kakaoböna. Ska vara fantastiskt mycket bättre än värmebehandlad vanlig mörk choklad, vars fetter härsknar en smula av värmebehandlingen. 

Det smakar itne det samma, verkligen inte. Rå kakao är bittert, hårt och krispigt. Men som strössel på en smoothie - mums! Det tyckte det två just nu ganska kräsna huliganerna Hugo och Herman också.

5 dl sojamjölk

ett par nävar frysta hallon

2 tsk lakritsrotpulver

2 bananer

5 msk proteinpulver

4 msk kallpressad linfröolja

Ner med allt i mixern. Kör och njut. Strö gärna lite kakonibs på toppen! 

Ekologiskt - men giftigt ändå...

Jo tack. Man ska vara försiktigt med det alkoholiska. Det vet man ju. Men det struntar man i ibland.

Det blev en härlig kväll på bland annat Ljuggren igår. Där är alla vinter ekologiska, vissa till och med biodynamiska. 

Men sjösjuk blir man ändå =)

Ingen löpning i 13 graders kyla idag alltså. Halsen är bra nu, men huvudet... måste vila!

Ulrika

Vädret

Säger bara: Vicket väder!! Vem behöver kliande hals för att smita undan från löpningen??!

(Joo, halsen kliar fortfarande. Jag stinker vitlök.)

Värme för råsmarta

Kylan är tillbaka och man vill värma sig. Vi ratar O'boy och annat krafs och väljer istället Råsmarta alternativ som till exempel rooibos med honung och havremjölk. Det är ungarnas stora favorit just nu, men de brukar också sno en slurk av mitt bittra gröna te.

Annars är en sojasnabbis också väldigt god:

Värm 2 dl sojamjölk, rör ner 1 tsk EKOLOGISKT snabbkaffe och njut. Söta eventuellt med lite agave.

Tänk på att kaffebusken är en av våra mest besprutade växter, så var noga med det ekologiska!

Värme!

Ulrika

Yrke: Frisk och pigg

Mitt jobb är att vara frisk och pigg. Och att dela med mig av knepen som gör mig frisk och pigg. 

Därmed inte sagt att jag står pall mot varenda förkylningsbacill. Men jag brukar kunna jaga bort dem illa kvickt med vila, kosttillskott och lättsmält mat. Förra söndagen kräktes jag en gång på kvällen och sov som en stock hela natten. Ganska lindrigt i kräksjuketider.

Vad säger jag nu egentligen? Att man kan äta sig frisk? Det har ju varit väldigt tabu att prata om kostens roll för immunförsvaret, men faktum är ju att nyttiga bakterier i tarmen, vissa vitaminer och mineraler med mera är väsentliga saker för våra immunförsvar.

Så visst kan man äta sig frisk. Man kanske inte slipper allt, men förkylningarna kan bli lindrigare och kortare om man skippar socker, äter vettigt och tar tillskott av c-vitamin. Gärna i med lite vitlök och ingefära också, som är naturliga antibiotika.

Så till saken: Det kliar i halsen idag. Det kan vara falskt alarm, men jag tar inga risker. Så trots att jag hade bespetsat mig på ännu lite personlig utveckling i löparskor i kväll, blir det till att vila. Träning vid sjukdom är big no-no.

Och så lite återvinningstips:

Mötte en mycket höggravid väninna ute i minusgraderna i morse. Med broddar på fötterna. Det införskaffade även jag när jag var höggravid med Herman förr-förra vintern, efter att ha halkat ända ner i spagat och fått ont i bäckenet. Nu återanvänder jag dem på löparskorna så att jag kan springa trots risigt underlag. Och alla stödstrumpor som jag haft under graviditeterna tjänstgör numera som kompressionsstrumpor. Japp, så kallar man stödstrumpor med ett fint ord - när de används i löparskor, vill säga! Skönt för ben, vrister och fötter med lite stöd, speciellt i halkan!

Ha en fin onsdag!

Ulrika

Upptäcksfärd i löparskor

Sprang en runda i eftermiddags. Ingen klocka, ingen iPod. Stannade till vid Stockholm pilates center, som hade öppet hos i nya fina lokaler. Jag har aldrig provat pilates, men jag ska definitivt göra det. Tror att det blir ett bra komplement till springandet, i synnerhet som min kropp är sig lite... ska vi säga olik? efter allt barnafödande.

Sen sprang jag upp på höjden bakom Tekniska högskolan, helt nya marker för mina fötter. I snömodd och över isvalkar njöt jag av utsikten över stan. Sen besteg jag Vanadisberget. Det var spännande. Kände mig lite som Rocky. Mellan de två höjderna mötte jag en känd barnvagnspromenerande nyliberal som numera prövar lyckan.

Jag vet att många tycker att det är tråkigt att springa runt på Stockholms stads gator. Som tycker att naturen är oslagbar. Att underlaget ska svikta, luften vara frisk och rundan förutbestämd och utmätt.

Jag, däremot, älskar att bara springa runt i stan, kolla på folk, se saker man inte ser annars. Det är upptäcksfärder i löparskor. Och ett måste om man ska få regelbundenhet i löpningen såsom livet ser ut just nu. 

Ha en skön helg!

Giftig mat - och golf!

Inget nytt med det, världen är giftig. Mat, luft, vatten, platsburkar, nappflaskor - överallt finns möjligheten att dra i sig lite hormonförvirrande kemikalier.

Trevligt IIIINTE, som lille Herman skulle ha sagt.

(Han är Yoda, vänder på alla ord, så när man som bäst tror att han älskar maten "Smakar jättegott" lägger han efter en konstpaus in ett kraftfullt IIIIIIIINTE!)

Åter till ämnet. Här är en intressant artikel:

 

http://hd.se/skane/2010/01/17/bekampningsmedel-hittades-hos/

Resultaten öppnar också upp för helt nytt affärsområde: Ekologisk golf. Nån som tar den bollen?

Matleda och tjat

Jag har matleda nu igen. Det drabbas jag av med långa mellanrum. Efter att ha tjatat på barnen att de SKA ÄTA (korkat, men jag trillar det även jag...) så är det nu min tur att tycka att mat är överskattat. 

Det går över.

Jag dricker misosoppa och äter avokado så länge.

Juicar lite morötter och rödbetor. 

Det roliga i det hela är att när mamma tröttnar på mat, så blommar gossarna upp.

I går kväll åt de som hästar, morotsquinoa och märklig avokadodipp med koriander, lime och gurka, ett halvhjärtat experiment som jag tyckte var direkt motbjudande, men som Hugo slevade i sig i stora lass. Med tummen. För att jag inte tjatade? 

God spis!

Ulrika

På dessertcafé med en kanna grönt te

Jag har just varit på Stockholms lyxigaste dessertcafé, eller dessertbistro tror jag närmare bestämt att de kallar sig. Jag talar om Xoko som drivs av nobeldessertkreatören Magnus Johansson. Där satt jag tillsammans med min kollega Lotta, som är kock och dessertexpert.

Och visst kände jag mig lite tråkig som insisterade på att nöja mig med en kanna grönt te (väldigt gott, men dock).

När man är på ett sånt ställe, borde inte det vara tillfället då man SKA unna sig något..?

Och anledningen till att jag ens tänker en sån tanke ledde mig till det här blogginlägget.

Är det inte en pina att sitta bland desserter och inte smaka?

Men för mig är sockersuget som en gammal sällskapssjuk släkting. Det stannar alldeles för länge, långt efter kaffet är urdrucket. 

Jag vet att jag hade varit sugen på mackor i eftermiddag. Jag vet att jag hade gått ut och köpt en (stor) påse Polly ikväll, när barnen lagt sig och jag hamnar i soffan framför teven.

Jag vet att jag hade haft samma sug i morgon och fått välja mellan att äta sockret eller kämpa emot det. Och kamp är aldrig kul. 

Låter jag bli desserten så slipper jag det.

Så uppför sig sockermonstret i mig.

Det är det rent fysiologiska.

Sen är det ju det där med att inte följa strömmen. Att nöja sig med sitt te och vara nöjd med det. För visst känner jag mig lite pucko när jag sitter där och avstår från de fantastiska desserterna. Visst känner jag att jag nog ska förklara mig lite, få folk att förstå att jag alls inte är fanatisk eller så, bara realist. 

Jag tänker att jag inte vill verka fåfäng, bantningsgalen eller asketisk.

Men det behöver jag ju inte. Min kropp, min business. 

Och det är ju ingen annan än jag som ifrågasätter det, men man kan vara riktigt bra på att ifrågasätta sig själv...

Socker fungerar i min kropp så som cigaretter gör i en fd rökares. Det kan jag säga för jag var en gång i tiden rökare (bevars...). Och visst kan jag ta en cigg nån gång till fest, men förbannat vad jag får kämpa emot suget efter en cigg dagen efter. 

Feströka är inte ett alternativ, det slutar bara med att jag börjar se hela livet som en fest =) Juice till frukost? Fest? Oh yes!

Så när jag satt där med min kanna te och njöt förmiddagen tillsammans med dessertproffset Lotta, som givetvis ville testa konstverken på Xoko, var jag helt nöjd. Helt nöjd med mitt te och helt nöjd med att nobba sockermonstret. Vi kommer alldeles garanterat att ta oss en svängom en annan dag. Men det ska vara på mitt initiativ, jag hänger inte med på inga halvhjärtade "öh, borde vi inte dansa, eller...?".

Kram

Ulrika

Be aggressive, don't overdo it...

...säger Jay Blahnik och det får nog baske mig bli mitt motto för 2010.

Jag har varit ute och sprungit en tur på morgonen med Jay i öronen. I Hagaparken låg den tjocka rimfrosten kvar på träden och det var lite trolskt att springa runt bland de stora ekarna, ta en tur runt Haga slott och kolla bygget inför Mr Balance och kronprinsessans inflytt i sommar, för att sedan njuta av utsikten över Brunnsviken med alla glada skridskoåkare.

Jag mötte en högt uppsatt fackpamp och ett gäng orienterare som sprang så lätt, så lätt och spänstigt utan mössa i det nollgradiga vädret. Jag drog av mitt min luva och ökade takten lite så att jag fick ljudet av fartvind i öronen. Härligt!

Det blev en 40 minuter lång tur och det kändes faktiskt mestadels rätt tungt. Hemma igen mätte jag upp sträckan och ynka 5,6 km hade jag sprungit på den långa tiden.

Det var visst inget att skriva hem om, fortare borde det gå.

Säger offret.

Optimisten kontrar:

Det är upplevelsen som räknas och den var fanimej fin!

Hemma igen tog jag ett glas rödbets- och ingefärsjuice. Ja, jag blev med råsaftcentrifug igår och det är alldeles, alldeles underbart! Mer om det senare!

Kram

Ulrika

Gissa min favoritfärg och vinn..!

Vill du vinna frön så att du kan odla meganyttigt vetegräs och broccoligroddar hemma i fönsterkarmen? 

Då ska du gissa vilken som är min favoritfärg!

Ledtrådar: kolla färgen på det jag dricker på bilden. Kolla mitt nagellack. Kolla Råsmarts fina logga!

Svaret mejlar du till info@rasmart.se tillsammans med en liten motivering till varför du läser Råsmart och vad du skulle vilja läsa mer om (recept, min vardag, motgångar och hur man tacklar dem, träning, specifika hälsofrågor eller vad du nu kan ha för funderingar)! Vinsten kommer med posten, så glöm inte att skicka din adress!

Svaret vill jag ha senast 22 januari!

Ha en fantastisk fredag!

Kram

Ulrika

Mindre lyckat och snask

Med jämna mellanrum kommer Mataffären. se hem till oss och levererar mat. Genialiskt.

Här ser ni gårdagens "skörd". Idag har jag försökt göra något vettigt av allt det goda.

Jag gjorde kycklingburgare (av kycklingfärs) som jag försökte göra spännande rosa med hjälp av riven rödbeta.

Det smakade inte gott.

Så försökte jag göra kyckingburgare med små linser i. Det smakade industrimat.

Blä.

Det här smakade mycket bättre:

Barnsligt god fruktsallad

1 avokado, väl mogen

1 banan

1 päron

1 msk strödadlar

1/2 tsk vaniljpulver.

Skär i pyttesmå bitar och blanda. Mums tyckte Hugo och Herman. Vi fick vuxna bara skrapa skålen.

Och så har jag gjort chokladbollar som jag strax ska sätta mig och njuta av i soffan:

1 dl solrosfrön 

5 dadlar

5 torkade aprikoser (bruna, osvavlade)

2 (rejäla) msk kakao

1/2 tsk ingefära

1 msk kokosfett

Mixa rubbet till en jämn smet i en matberedare. Forma till små bollar och glufsa loss!

Kram

Ulrika

NY HEMSIDA!

Kolla nu på www.rasmart.se så får ni se! Ny hemsida, nya kurser och ännu mera nytt blir det allt eftersom! Snart kommer nyhetsbrevsfunktion också. Vill ni anmäla er redan nu går det bra att mejla till info@rasmart.se!

För kallt för en smoothie

Herregud, det är ju alldeles för kallt för smoothie idag.

Varför i hela världen gjorde jag just den här:

2 dl havremjölk

2 rejäla nävar frysta jordgubbar

5 bitar fryst spenat

1 banan

2 msk proteinpulver

Jo, för att jag kylan till trots älskar glass. Och det var precis var det blev: Krämig, god mjukglass med jordgubbssmak!

Värmer upp mig med en kopp grönt te nu!

Kram

Ulrika

Lunch med utsikt

Det här är utsikten från vårt köksfönster. Här sitter jag och skriver och här sitter och och äter. Är det inte vackert så det värker i hjärtat? Tänk att Stockholm kan vara så krispigt och vitt! Jag har önskat mig varmare väder, men jag tar tillbaka det. Kära minusgrader, stanna!

Och medan baby Hedda jag sitter här och glor på skönheten dricker jag varm misosoppa och äter vad som finns i kylen: lite kikärtsbiffar med ingefära och tamari, en halv avokad och några kvistar broccoli.

Kikärtsbiffar

4 dl kikärter

½ tsk ingefära

3 tsk tamari

chili efter smak och behag

1 msk ris- eller bovetemjöl

Mixa alla ingredienser och gör små biffar, som du steker i panna eller ugn (175 grader, 25 minuter). 

Kram

Ulrika

Expresslax

Yoga är tillbaka i mitt liv.

För några år sedan var jag en ivrig yogi, asthanga var min grej. Men uj! vad det inte finns plats för det i mitt liv just nu. Har jag tänkt. Och uj! vad jag lurade mig själv, för är det något man har behov av när man har mycket att göra så är det ju just - ro. Och yoga ger mig ro. 

Asthanga är dock för tufft just nu, så jag gav mig iväg på kundalini i förra veckan, "the mother of yoga". Och det passade mig perfekt. Jag var helt hög efteråt. "Tur att du inte ska köra bil hem" sa läraren.

Tur att jag inte skulle laga krånglig mat, kan jag tillägga.

Så jag gjorde detta:

Expresslax

2 laxbitar

1 pressad citron + skal

1 pressad apelsin + skal

1 gas vatten

1 msk lantbuljong

1 vitlöksklyfta

broccoli

Koka upp vätskan i en vid kastrull, sjud lax och broccoli under lock 5-7 minuter.

Om man inte älskar citrus, så ska man nog ta lite mindre.

Slurp.

En smarrig smoothie med banan, babyspenat och blåbär till efterrätt och sen sov jag som ett barn.

Kram

Ulrika

PS. Ja, jag vet att en RIKTIG yogi inte äter något som haft 2 ögon. Så yogisk är jag inte...

Tystnad x 2

Vardag igen. Ovanligt. Och egentligen har jag inget särskilt på hjärtat, men bloggen har blivit så styvmorderligt behandlad på sistone att jag nästan skäms. 

Men så är det ibland. Annat pockar på mer uppmärksamhet och nu har det varit väldigt mycket familjeliv. Jul, nyår, trettondag och så rundade vi av med dop i helgen. Hedda fick lite vatten på huvudet och de vackra namnen Hedda Aina Caroline. Och en Hello Kitty-sked, vilket verkligen behövs, för hon äter som en häst. Förbluffande vilken aptit en så liten kan ha! Sötpotatismos är en favorit.

Hur som helst. Januari brukar betyda nystart för många. Nu ska man minsann ta tag i mammakilona, i löpträningen, i än det ena, än det andra.

Själv ska jag komma i form igen, jag har några kilon kvar och jag är svag i bålen. Det jobbar jag på, precis som före nyår.

Annars är mitt nyårslöfte vad gäller hälsan att åka på silent retreat. Bara var tyst. Jag vet inte var ännu, men jag vet att jag behöver det. Är det någon som har tips om var man kan vara tyst (hm... det låter ju rätt knasigt!) en helg, så tipsa mig!

Kram

Ulrika 

Råsmart benstomme och tips för frusna

Så gick det ett par kalla dagar i januari innan jag kom in i mina råsmarta vanor igen. Det vill säga bra mat och lustfylld träning. Magen jublar. Hjärnan också.

Årets första löptur är avklarad. I en fantastisk Hagapark där allt var vitt så när som på glada barn i pulka och lyckliga skidåkare. Och en och annan sån som jag, det vill säga glad motionär.

Men jösses vad kallt det är! Det är inte lockande att springa i 17 minusgrader, så det ska jag inte. Istället ska jag strax bege mig ner till ett läckert hotell med spa, där jag ska bada, äta och sova i ett dygn. Lyx. Julklapp från farmor, som kommer hit för att ta hand om Hedda. Gossarna sitter på tåget på väg till morfar.

Tänkte ge ett litet tips till alla er som fryser så här i vargavintern. 

Ät mycket protein!

Förutom att det mättar ger det också värme. Protein ökar värmeproduktionen (det går åt mer energi för kroppen att bryta ned protein än kolhydrater) och det kan verkligen behövas för kalla fingrar i dessa dagar! Ägg, fisk, kyckling, bönor och kanske en smula kött om man äter det. Det går också fint att ta lite proteinpulver extra, även om en kall smoothie inte lockar i kylan?

Halt är det också. Var rädd om benen! Ni äter väl d-vitamintillskott? Det behövs för att transportera kalcium till skelettet. Så ät spenat, broccoli, sesamfrön och gröna bönor (kalcium), nötter (magnesium) och fet fisk och ägg (d-vitamin).

Själv glufsar jag i mig friskt av allt detta och tar dessutom tillskott av d-vitamin, kalcium och magnesium. Dessa vitaminer och mineraler är det sällan tillräckligt av i multivitaminer, så det räcker sällan. Kolla burken om du är osäker. Rekommendationen är 800 mg kalcium per dag och 280 mg magnesium. D-vitamin kan du snällt ta 2000 ie (internationella enheter) av per dag. En halvtimme i solen sommartid ger minst tio gånger så mycket. Det kan vara bra som jämförelse.

Mot bubbelpoolen!

Kram

Ulrika