Råsmart vrak

När man har en blogg om och jobbar med att inspirera människor att göra hälsosamma val tror jag att det är extra viktigt att inte försöka framstå som något man inte är. Som till exempel perfekt och alltid på topp, aldrig godissugen eller på fel spår.

Jag tror att det är viktigt att vara ärlig och tala om sin sårbarhet och sin mänsklighet. Även om det inte alltid är så vackert.

Och just nu är det inte så vackert i Camp Råsmart. Jag mår inte så bra.

Kolla finnen på min haka till exempel, det sitter en i pannan också och de skriker: "Ta hand om dig människa! Du är 36 år och vi är inte tonårsfinnar, förstår du!"

 

Förra helgen var det nattkurs (lära bebisar sova). Sen en vecka med allmän stress och ingen träning. Lite för mycket kaffe. Någon diffus infektion som gav blåsor i munnen och lite grusiga ögon, men inte mer än så, tack för det. Därpå fotbolls-(OLW)M. Vin till det. Sockermonstret vaknade till. Pizzamiddag. Värk i knän av okänd anledning. Dessutom har jag jag gått omkring med en känsla av att hela tiden ligga steget efter: "Ja visst fan, vi ska ju äta middag nu!" och så har jag glott in i ett kylskåp där det finns linfröolja, kokosfett, barnmat, havremjölk, rödlök, tamari och ketchup. Och det fixar inte ens jag en middag av.  

Nu har jag flera fula finnar i ansiktet, vätska i kroppen, tunga ben, påsiga ögonlock och ständigt sugen på något sött. En liten löprunda talade klarspråk: "Dags att ta hand om dig nu!"

Så nu är det Operation Rescue Råsmarta mamman som gäller från och med i dag. Jag vill inte ha ont i leder, vara trött, känna mig dimmig i huvudet och vara på fel spår.

Jag har varit hos osteopat Anna-Lena på förmiddagen och sen ska jag ladda kylskåpet med närinsgrik mat. I morgon börjar min träning inför halvmarathon.

Det är bara att bita ihop (eller bryta ihop!) och gå vidare. Jag är redan ett steg närmare målet!

kram

Ulrika