Upptäcksfärd i löparskor

Sprang en runda i eftermiddags. Ingen klocka, ingen iPod. Stannade till vid Stockholm pilates center, som hade öppet hos i nya fina lokaler. Jag har aldrig provat pilates, men jag ska definitivt göra det. Tror att det blir ett bra komplement till springandet, i synnerhet som min kropp är sig lite... ska vi säga olik? efter allt barnafödande.

Sen sprang jag upp på höjden bakom Tekniska högskolan, helt nya marker för mina fötter. I snömodd och över isvalkar njöt jag av utsikten över stan. Sen besteg jag Vanadisberget. Det var spännande. Kände mig lite som Rocky. Mellan de två höjderna mötte jag en känd barnvagnspromenerande nyliberal som numera prövar lyckan.

Jag vet att många tycker att det är tråkigt att springa runt på Stockholms stads gator. Som tycker att naturen är oslagbar. Att underlaget ska svikta, luften vara frisk och rundan förutbestämd och utmätt.

Jag, däremot, älskar att bara springa runt i stan, kolla på folk, se saker man inte ser annars. Det är upptäcksfärder i löparskor. Och ett måste om man ska få regelbundenhet i löpningen såsom livet ser ut just nu. 

Ha en skön helg!