
Ni ska inte tro att jag klarade mig. Efter att ha torkat tre små sötas kräk i flera dagar, så var det min tur.





Jag älskar att involvera ungarna i matlagningen. Det kräver lite tålmod, men jag inbillar mig att det kommer att löna sig i längden. Det vill säga, ju mer de får fixa köket från start, desto snabbare kommer de att kunna ta över matlagningen! Eller åtminstone bjuda på lyxig helgfrukost.
Det har skalats mången morot i detta kök De har fått varsin egen liten barnvänlig rotfruktsskalare som de jobbar hårt med. Igår hittade de en ny favorit bland kökssysslorna: Skala brysselkål. Och sen spela brysselbasket (det vill säga, slänga brysselkål i kastrullen så att det låter "PLONG!"). Hur kul som helst.
Jag är överlycklig!
Jag har nämligen nyss upptäckt att jag inte alls hatar brysselkål, som jag alltid trott, utan tvärtom - I'm loving it!! Men det är ju väldigt tidskrävande att stå och skala de små rackarna.
Gossarna tycker tvärtom, än så länge: Kul att skala, inte kul att äta. Shit happens.
/Ulrika
PS. Lite senare på kvällen hittade jag en hungrig Hugo i badrummet med resterna av dagens pic nick, rårispannkakor. Supergoda och mycket bättre än bleka vetepannkisar!
Rårispannkakor
2,5 dl rårismjöl
6 ägg
5 dl havremjölk
1 krm vaniljpulver eller 1 tsk kanel
Vispa mjöl och mjölk. Knäck i äggen och vispa ned. Stek i raps- eller kokosolja.

Själv kämpar jag väldigt mycket mot multi tasking just nu. Jag sätter på en tvättmaskin medan jag borstar tänderna, kollar mejl medan jag gräddar pannkakor – som bränner vid… – kommer på att jag ska ringa den eller den, skicka en faktura, skriva en artikel, amma Hedda medan jag klär på Herman eller äter middag…
Givetvis måste man ge efter för det faktum att små bebisar blir hungriga, vrålhungriga. Men det blir även mamma! Och ingen mat till mamma, ingen mat till bebis. Springer jag runt med andan i halsen innan jag sätter mig för att amma, så låser det sig för Hedda. Då vill hon inte äta och det förstår jag. Jag skulle inte heller vilja ha bröstmjölk som smakar sura kamp- och flykthormoner. Och äter inte Hedda, så sover hon inte. Sover inte hon, så vilar inte jag…
Elände. Eller?
Nej, jag har faktiskt en fenomenal förmåga att göra ingenting mellan varven. Just nu ser det ut som krig här hemma, diskbänken är full, tvättmaskinen ska laddas, diskmaskinen tömmas, vänner ringas, artiklar skrivas, fakturor skickas, foton ramas, dop planeras. Och så vidare. Det tar ju aldrig slut. Ska man fixa och dona allt innan man slänger upp benen i soffan, ja då blir det aldrig några ben i soffan.
Så jag sitter här, med rykande grönt te, Råsmarta kokostoppar och fötterna på soffbordet och skriver till er, medan det ser ut som en tornardo har gått fram här. Med supergott samvete! Inga impulser att sätta igång och städa eller tömma diskmaskin. Det får barnen hjälpa till med när de kommer upp från sin middagslur. Då gör vi det tillsammans, det är mycket roligare.
Så vad har allt detta med mat och näring att göra?
Jo, jag vill bara påminna er alla så här inför upptakten till jul: Slappna av! Handla på nätet, tacka ja till all hjälp som erbjuds, strunta i att et ser ut som efter ett inbrott. Stress är en STOR bov som bland annat ger ökad kortisolproduktion, som i sin tur lagrar in kroppsfett på magen – där det är som farligast. Dessutom tränger det undan basala behov: toalettbesök, hunger, törst, så till den milda grad att vi lätt överäter när vi väl får mat på bordet. Ofta äter vi alldeles för fort också, så att vi varken känner mättnadsskänslor eller smak. Och så får vi magproblem.
Med det sagt ska jag nu gå upp och väcka ungarna. Dags att börja städa, amma, tömma diskmaskin, förbereda middagen…
Snart kommer ett inlägg om hur vi spar tid på matlagning! Håll utkik!
/Ulrika