Uppförsbacke

Igår kväll sprang jag min standardrunda åt "fel" håll. Det vill säga medsols istället för motsols. När jag springer rundan åt det håll jag brukar springa, är avslutningen en skön utförsbacke. Härligt. Jag brukar vara så trött, så jag brukar inte kunna gasa på, men det är ju skönt med lite hjälp av gravitationen i slutet av en runda. Det retar mig dock lite att jag ofta möter spänstiga typer som tar backen uppför - och LER!

Igår tillryggalade jag alltså backen uppför. Och det gick HUR bra som helst. Jag kunde le hela vägen och till och med gasa på uppe på krönet. Men det retar mig att jag inte mötte något att le mot. Nästa gång kanske?

Det blev sju kilometer med fågelsång live i öronen igår. Alldeles lagom. Och min nya outfit är FANTASTISK! Det sitter i kläderna, helt klart!

På lördag kan man gärna heja på mig när jag står på startlinjen för första gången på 16 år, här. Förutom en fin runda stödjer mitt deltagande ett vattenprojekt i Afrika, både via startavgift och med en frivillig donation. Toppen, tycker jag!

Heja, heja!

Ulrika