Båda gångerna har han fått en plågad blick: "Jag tycker inte alls om!" och så har han spottat ut, prydligt, i servetten.
Så jag ger mig. Han har smakat. Han har gett det två ärliga chanser. Han är inte kräsen och jag har aldrig sett honom ogilla något så mycket att han spottat ut det tidigare.
Jag tycker att det är viktigt att barnen smakar på det som bjuds, men de måste inte tycka om allt. Det gör inte jag heller.
Och då tycker jag att det är viktigt att respektera barnen, så länge det inte är "pjåsk", som min dagmammans man brukade säga när vi ungar satt och pep vid matbordet.
/Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar