Dating Jay

Marathon, som jag så upprymt yrade om härom veckan, känns väldigt avlägset i denna mörka, regniga december. Icke desto mindre viktigt att sticka ut och flåsa lite. Av en massa anledningar, inte minst för humöret. Mitt blir RIKTIGT dåligt om jag inte tränar, jag blir sur och surheten försöker jag kompensera med sötsaker. Dålig kombination. Jag blir bara ännu surare och vill ha ännu mera sött. Den onda cirkeln, som många känner till...

Hur som helst.

Efter en period med dålig kontinuitet i träningen på grund av en massa vardagliga saker (ont i ryggen, resa, sömnbrist, kurser, socialt uppvaknande efter babykoma, mörker, regn osv) var det dags att komma in i de goda vanorna igen. 

Till min hjälp tog jag Jay Blahnik, som jag hittde på Nike.com, där man kunde ladda ner ett  kortprogram på 20 minuter och ett längre på 40 minuter. 

Det var underbart att springa med Jay och skön musik i öronen! Han säger till när det är dags att gasa på och när man får ta det lite lugnare.

20 minuter bara flög iväg - och ändå var jag helt skakis i benen efteråt. 4 km hann jag! Längtar redan efter 40-minpasset! Så fort träningsvärken gett med sig...

Kram

Ulrika